Jag sitter och tittar på kunskapskanalen, jag har aldrig fastnad för nått på denna kanal men nu idag så gjorde jag det, "mina döva föräldrar och jag"

Jag började titta mitt i progmaet när ett par efter en operation skulle få höra ljud och männsikor prata för första gången efter 65 år som döva. Hel otroligt, sånt stort ögonblick. Kvinnan satt bara och var helt stum, hon kunde inte slute le men hon grät av glädje!

När dem kom tillbaka till sitt hem slog de och rev på allting för att lyssna hur det lååter. Mannen lyssnade på sina verktyg och kvinnan stutsade runt i hallen.

Jag är emot en del framgång som vi människor gör, med kloning och allt sådant, men när man ser hur glada männsikorna blir av tecknologin som vi har så kan man inte sluta le :)

Men att upptäcka nå nytt, nå så stort är inte alltid lätt. Att höra alla världens ljud på en gång kan få hjärnan att över hetta och dig själv att gå under. Pauls operation gick jätte bra, han höra allt som vanligt och han klarar av de, men sally för henne så blev hon döv igen ibland och hör saker ibland, det slutar med att hon blev arg att hon inte kan höra som en vanlig männsika som sin man.

Jag önskar verkligen att alla kunde få ha det som en normal människa, att alla kan tala, höra och se. Det är så orättvist att det inte alltid är så.