Detta inlägg kommer nog många tycka är jätte löjligt men jag bryr mej inte!

Jag kommer ihåg när jag var tillsammans med en kille som fick det att kännas som om jag faktist var en del av en familj.
Dagen jag gjorde slut med han var nog bästa dagen i mitt liv, inte för att jag gjorde slut med han, nej för att jag fick en kille som kändes som min jobbiga, underbara lillebror.
Vi gjorde massa saker tillsammans, han fick mej att gråta men tröstade mej och fick mej att skratta, vi gick runt och gjorde narr av små killar som trodde dem var skit coola, vi köpte godis och snackade skit och allt var helt perfekt.

När jag flyttade och bytte skola jag mitt liv i bitar, vi tappade kontakten, vi gör nästan aldrig nått längre, allt är helt borta.

Så jag vill bara säga att jag saknar dej jätte mycket brorsan, jag saknar de vi en gång hade, jag saknar allt med dej, dina dumma komentarer, dina råa skämt som endå är så himmla roliga, dina kramar när jag är ledsen. Jag saknar allt med dej, våran syster och bror relation.

Så jag vill bara säga Daniel, jag saknar dej <3