Semäster för pappa och eva har nu börjat, vi vet inte vart vi ska åka eller nått sånt.
Skit tråkigt är det just nu så ärligt längtar jag bara efte skolan.

tjejen funderar och jag väntar på svar, men den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge.

Johan, Danne och Ellen är på iron maiden just nu i kön.
Danne messa nyss och sa att Johan såg ut som en fjolla, men men orka bry sej.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, har tappat massa läsare och jag tror jag vet varför, men jag skriver bara vad jag tycker och tänker, och för er som tror det så kan jag säga en sak Jag är inte rasist!

Aja nu vet jag inte vad jag ska skrva, har lixom tappat skrivar lusten, vet inte varför.
Känns lixom som om jag inte har nå att skriva om längre,

förut var jag depprimerad och det var då det jag skrev om, eller så bråkade jag med mamma, eller hade snackat med soc eller kuratorn som jag ville skriva om,
efter det så hade jag My bervid mej och vi gjorde massa roliga saker,
Men nu....
Nu händer det ingenting, jag är en ovanligt lugn och tråkig tonåring, som bara är hemma och tråkar fölr att jag har två timmar till närmaste sellsynta vän.
Pappa och jag går det bra för, Eva och jag håller sams, Jenny är ute och festar, så det är bara tråkiga lilla jag som inte har nå liv, sitter och skriver på en sida som endå ingen bryr sej om att läsa.

Danne säger att det finns billiga liv på Blocket och EBay, men nej et finns det inte.
ett liv skapar du själv, eller ja dina föräldrar skapar ditt liv men du formar det för hur du vill ha det.

Jag vet inte varför jag inte har gjort det.

Plugga kan jag inte  göra, kan inte fokusera mej.
Skriva låtar kan jag inte göra, vad är poängen om jag inte kan skriva musik till texterna?

Inget verkar gå som jag vill;

Jag vill hjälpa människor det är det jag vill,
Den jag vill hjälpa mest är inte hos mej, hon är inne i ett hus med skuma människor, hon hör inte hemma där.
Hon hör hemma i min famn där jag kan skudda henne och hålla om henne tills hon mår bra och är lycklig igen, även om det skulle ta flera år så skulle jag inte släppa taget.

Jag saknar henne så himla mycket, jag vet inte om jag kan stå ut mycket mera, det går bara inte, min längtan är för stor, om jag hade pengar så skulle jag köpa roser och bara stå vid dörren och fråga efter henne, säga att jag älskar henne och sedan kyssa henne.

Vågar jag?
Får jag?

Jag vet inte men snart skiter jag i allt och gör det endå,
Kan man fråga på nå sätt om man får komma förbi när som hällst, utan att förstöra överraskningen?

Äh jag vet inte, men jag ska göra det snart och det lovar jag.

Aja hej då, till er få, som ännu läser min blogg
ett stort tack till er!
Lämna en komentar!