Well, who am I?

Varje dag på väg till skolan så övar jag på hur jag ska dölja den ledsna jag denna dag. Ibland sitter jag på tåget och sminkar mej för att jag har gråtit bort sminket jag sminkade hemma. Varje morgon måste jag tvätta bort allt salt från gårdagens tårar.

Jag vet inte vad jag ska göra längre, allt jag säger till dej är en lögn, allt jag gör med dej är skådespeleri. Det enda jag egentligen vill göra är att hitta någon som jag kan lita på, någon som mej, som jag kan prata med, en som jag kan gråta och söka tröst hos.

Jag vet inte vem jag är längre. jag har tappat kontrollen för ett år sedan tog jag en kniv och var nära att missta mitt liv, men jag överlevde och är fotfarande här. Det känns för jävligt och jag vill bara bort.
Ni som nu läser detta kommer nog inte fatta det jag nu kommer berätta; när jag kommer hem från skolan och tårarna väler fram så öppnar jag min väska och tar fram ett rakblad, du som går i min skola kanske har sätt mina sår, det är inget jag är stolt men det hjälper mot smärtan. Min mamma bryr sej inte om det, och min pappa vet inget om mina rakblad. Jag kommer alltid att hålla på att skära tills jag hittar någon som jag kan trösta mej hos.

Min pappa vet hur jag mår men han säger bara " vad vill du jag ska göra?" Den frågan är lätt att svara på, jag vill att du ska hålla om mej och säga att allt blir bra, jag vill att du ska säga att du älskar mej och att du vill att jag ska ha det bra. Och Mamma, hur kan du säga att du behöver tänka på det om ajg får bo hos dej*!? du jag har inget annat val och nu måste sociala koplas in och allt, fattar inte ni hur jobbigt det är?

I skolan  så hittar jag på hur snäll mamma och pappa är, jag lever verkligen i en fantasi värld, Jag lever i en värld som jag önskar att den var. Jag önskar att jag hade en mamma och pappa som brydde sej om mej, Jag länktar efter en kompis som jag kan vara den riktiga jag för, en kompis som jag kan sluta spela för.

Snälla vem fan är jag? Jag vet inte längre, jag klarar inte av det här längre, jag vill bara veta vem jag är, vilka 'vänner' jag kan lita på, snälla mamma pappa hjälp mej fatta att det jag egentligen gör när jag ler är att ropa på hjälp!!

//Carro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0