Jag såg dej i skolan idag, du grät, man såg att du gråtit ett tag.

Allt jag ville göra var att gå fram krama dej, lägga ditt huvud på min axel, viska i ditt öra "allt kommer gå bra", pussa dej i pannan säga "Jag finns här för dej". Men vad gjorde jag istället, kollade på dej, mne gick baar förbi.

Jag vet att jag kan trösta människor, jag vet att jag kan få folk att må bra, det är det jag vill, men jag vågar inet gå fram, visa det jag kan.

Idag är bara en dag som detta hände,det är inte bara han jag ville göra detta på utan alla andra oxå som behöver en hjälpande han.

Vet inte om nån i min skola läser min blogg, men jag finns här för er, oavsätt om ni känner mer eller inte så finns jag här om ni behöver prata eller bara ha en famn att gråta i.

Är kuratorn jobbig? Prata med mej, jag är en bra lyssnare, har varit med om mycket så jag kan ge goda råd.

Upp till dej, men jag finns vekligen här.

Okej men till baka till det första.

Har fått frågan om jag fortfarande gillar han, jag har sagt till en del att jag inte gör det längre, men efter detta som mina tankar och mitt hjärta sa, så kan jag säga "Ja, jag gillar han fortfarande"

Det stör mej som fan att jag inte tröstade han, ångrar det som sjutton.

Men om du fattar vem du är, då jag inte vill nämna nå namn, så finns jag här för dej, finns på msn pea, i skolan, det är bara att snacka om du vill, jag lyssnar

//Carro