Jag har hamnat i en mini deprition.
Jag tror ingen kan riktigt förstå vad känner.
Jag ska ändå försöka att förklara

Tänk dig att du känner att du var född till att göra något.
Kasnke att bli skådespelare, sångare eller kanske till och med presedent.
Tänk dig att du får leva detta liv i några dagar men att du senare måste ta dig tillbaka till de vardagliga liv du levde innan.
Tänka att du vet att om ett år eller två så har du chansen att bli det du vill för resten av livet.
Men att de enda som står i din väg är tiden, pengar och din personlighet.
Kan du se de?

När jag var liten kunde jag prata väldigt bra engelska, jag skulle kunna säga att jag pratade mycket bättre engelska än någon annan i min ålder. Idag så är jag mycket bättre och jag kan flytande engelska.
Som ni vet var jag i london förra sommaren och jag där igen förra veckan.
Jag fick leva min dröm i några dagar.

Jag ångrar inte att jag åkte dit för de var en underbar resa med min syster.
Men jag tror att jag skulle må bättre idag om jag aldrig hade åkt.
När jag satt på flyget hem kunde jag bara tänka på att jag skulle landa i mitt tråkiga vanliga svenska liv igen.
Det var depprimerande.

Idag så gråter jag bara jag tänker på England för jag vill tillbaks dit och jag vill stanna där.
Om ett år så går jag ut gymnasiet och jag har då chansen att flytta dit.
Det enda som står i min väg är 20'000-30'000 kr tiden dit och min personlighet.
Jag är en väldigt blyg människa och jag vet att de kommer att vara tufft för mig att kämpa till mig ett jobb och en bostad. Men jag är redo att offra allt för att ta mig till min dröm!

Hemmet är väl där hjärtat bor, eller?

Min älskade familj finns i sverige, men mitt hjärta bor i England.