Självklart härmar man sina syskon....
...Även om dem hatar det.
Min syster har bestämt sig för att blogga är så last year, och att man nu ska twittra.
Jag tänkte följa hennes fotspår och skaffa twitter med namnet saybyebye, men det var dock upptaget.
Men eftersom de var typ jag som uppfan de namnet så gissade jag att jag redan hade twitter.
Simsalabim och visst hade jag de :D
Så nu mina vänner ska jag nog vara på twitter bara ist för på mina tre bloggar där jag ändå inte skriver nå värdefullt.
Så häng med på twitter och följ mig där
saybyebye, glöm inte det namnet!
Stor misstag?
Jag gjorde nyss slut med min första pojkvän på 2 år...
Jag börjar tro att de var ett stort misstag.
Visst jag gillade han, men jag vet inte om jag gillade han på de sättet.
Men sen var jag rädd för att vara med han själv och jag tror de är för att hans förflutna skrämmer mig.
Jag är 18 år och oskuld.
Jag känner inte att jag behöver eller vill ha sex, inte nu i alla fall
Så med hans bakgrund så blev de typ för stor press
Men nu när jag hör hur mycket han gillade mig hur galet kär han var, så börjar jag må dåligt
Kanske gjorde jag ett misstag när jag gjorde slut,
Kanske behöver ett förhållande med någon som är lika oerfaren som jag
Kasnke behöver jag mer tid med denna kille
Eller så är jag kanske bunden till att vara singel hela livet....
Hachi - en vän för livet!
jag såg denna film i helgen o det måste nog varit den bästa men sorligste filmen jag någonsin sätt
Hachi - en vän för livet, är sen sann berättelse om hunden Hachi som ramlade av ett tåg o på å sätt hittade en ägare.
Hachi följde med denna ägare till tågsttionen och satt och väntade på stationen varje eftermiddag på sin ägare i två år.
Men en dag dör ägaren, men hunden satt på samma plats och väntade ändå på sin döde ägare.
Han väntade i 9 år, innan han själv en dag dog på denna plats utanför tågstationen.
idag finns de en staty på Hachi på tokyos tågstation.
Om ni inte sätt filmen, se den.!!!
Hachi - en vän för livet, är sen sann berättelse om hunden Hachi som ramlade av ett tåg o på å sätt hittade en ägare.
Hachi följde med denna ägare till tågsttionen och satt och väntade på stationen varje eftermiddag på sin ägare i två år.
Men en dag dör ägaren, men hunden satt på samma plats och väntade ändå på sin döde ägare.
Han väntade i 9 år, innan han själv en dag dog på denna plats utanför tågstationen.
idag finns de en staty på Hachi på tokyos tågstation.
Om ni inte sätt filmen, se den.!!!
