Jag har funderat länge på varför jag alltid gör slut så snabbt i mina tidigare förhållanden.
I natt kom jag på varför!

När jag har haft pojkvän så har jag intalat mig själv att jag inte tänder på killar .
När jag har flickvän så är det samma sak, jag har sagt att det inte är nå för mig.
Jag lever verkligen i mörkret för vem jag egentligen är.

Men egentligen,
Alla frågor med sexuelläggning har alltid ett och samma svar för de flesta,
puberteten.
Så det har jag sagt till mig själv med,
Det är bara tonåren,
Det är en fas bara,
Det är hormonerna som leker!

Men är det verkligen det?

Jag känner mig som ett closet case som dem i filmerna,
bara massa drama och problem,
Då är det ju inte så konstigt att ett förhållande inte funkar heller.

Men ärligt talat så saknar jag de jag hade med mitt senaste ex. även om vi inte han visa så mycket förens jag förstörde allt, men ändå.
Men vem skulle vilja vara tillsammans med någon som inte vill ersänna sinna kännslor?

Det går lixom inte!

Jag måste verkligen skärpa mig,
Men hur!?