Jag fattar inte varför jag börjat tänka så här på senaste tiden.
Men jag har börjat tänka på varför det inte blev My och jag? och när jag började tänka på det så märker jag nu att jag inte glömt henne ännu.
Jag har funderat på varför jag alltid hittar nånting att störa mig på, nått som jag blir sur över.
Jag har funderat på varför det är just jag i min familj som är singel, varför just jag? vad gör jag för fel?

Jag har funderat en massa och ställt mig en massa frågor och det enda svar jag får är "för att det är jag"

Är det verkligen svaret på alla mina frågor, är jag svaret? är det verkligen ett så stort fel på mig?