Var som jag eller dra!

~1~

Det är fortfarande mörkt i mitt rum. Sängen är varm efter en lång natt, men nu är det dags att gå upp. Att ställa mig framför spegeln är det värsta jag vet. Att se en tjej med kort svart hår med rutiga och svarta kläder är som att kolla på en främling. Jag ser djupt in i min spegelbilds ögon och där ser jag henne, där ser jag Alexandra leva, bakom all falskhet. Att jag är lite tjockare än de andra tjejerna i min klass bryr jag mig inte om, men min stil, det är inte jag. Jag står framför spegeln med kajalpennan i handen, lägger på ett tjockt lager runt mina ögon och tänker att nu ska nog Emelie bli nöjd.

Ute skiner solen och vägen till skolan är som vanligt. Jag går mellan husen och stirrar ner i marken med ”Bullet for my valentine” dånandes i öronen. Andra elever från min skola, både killar och tjejer kolla snett på mig och fnittrar. Det var ett år sedan då jag färgade håret svart för att bli accepterad av Emelie men ändå har jag inte vant mig vid allt fnitter och rykten som de andra i skolan skapar om mig.

Min skola är ganska liten och orange av tegel. Den har endast 100 elever så alla vet vem jag är, den dumma lilla emo flickan som skär sig, det är den jag är för dem. Emelie min närmaste vän och två andra tjejer som också går i 9:an står på skolgården, alla tre har kort svart hår precis som jag. Jag gå mot dem och vi börjar genast prata och jag får dem att skratta som vanligt. Denna gång dör skratten ut snabbt.

”Här ta en cigg.” Emelie räcker mig en cigarett, men detta var gränsen för mig, jag tackar nej och det var då min kompis försvann och djävulen tog över hennes kropp.

”Men va fan, om du inte tänker röka som oss andra så kan du ju dra här ifrån!” och det gjorde jag.

Resten av skoldagen så stirrade Emelie argt på mig men jag orkade inte bry mig. Jag tänker inte framstå som någon jag inte är för hennes skull längre, nu får det vara nog. När skolklockan ringde klockan tre skyndade jag mig bort från skolgården. På vägen hem ringde jag en frisörsalong som heter Fina Frillan och jag fick en tid senare samma eftermiddag.

~2~

Denna morgon vaknar jag av att solen bländar mig, jag måste ha glömt att dra ner rullgardinen. Jag kollar på klockan, den kommer ringa om sex minuter så jag stänger av den och kliver upp. Framför spegeln ler jag. För första gången på två år är jag glad för det jag ser. Tack vare frisören har jag min långa blonda hår igen. Jag tar på mig en vit tunika som jag inte använt sen jag träffade Emelie. Den sitter inte perfekt, men jag är för glad för att bry mig. Jag sminkar mig med ett tunt lager maskara, ingen kajal längre, jag slängde pennan redan igår. Denna morgon lämnar jag mitt hem för att gå till skolan med huvudet högt.

På vägen till skolan hör jag några av tjejerna, som förut viskade dumma saker om mig, säga att jag är söt. Jag ler nu ännu mer men stelnar snabbt till då jag ser att i Emelie står i hörnet av skolan och röker. Jag tar ett djupt andetag och sätter stegen mot henne. Då ser jag Anna och Maria, tjejerna som stod med Emelie igår morse står med henne denna morgon med. Utan att bry mig skämtar jag om Bill Kaulitz som Anna just pratade om. Hon blir sur och stirrar på mig med en sådan ”om blickar kunde döda” blick och går där ifrån med Maria efter sig. Emelie som fnittrat åt skämtet tvekar men går sedan efter de andra tjejerna. Resten av dagen följer jag efter Emelie och tjuvlyssnar på hennes samtal. Jag skämtar när det passar och ger aldrig upp. Blickarna de ger mig kan inte stoppa mig från att vara mig själv.

När klockan slagit tre och det ringer för att dagen är slut går jag hemåt. På vägen mellan husen hör jag någon ropa mitt namn och jag vänder mig om och ser Emelie komma springande. Jag stannar och väntar så hon hinner ifatt. När hon når mig så är hon andfådd så det tar ett par minuter innan någon av oss säger något. När jag ser att hon kan andas normalt igen så säger jag;

”Kommer du för att bjuda på cigg igen?” Jag lyfter på ögon brynen för att visa att jag är sarkastisk. Emelie skiner upp:

”Jag har om du vill ha, men du behöver inte ha svart hår och röka för att vara min bästa vän.” Hon lägger armen om min hals och kramar mig, jag kramar tillbaka och känner mig stolt att in plan funkade, jag är stolt att jag vågade vara mig själv efter två år. När hon tar min hand och vi börjar gå säger hon det jag tänker.

”Jag älskar dig.”

Skriven av: Caroline M1a