Mamma ringde psyket :|
Ja som rubriken säger så ringde mamma psyket idag.
Jag skickade ett dokument till henne om vad jag kände och vad jag tänkte, och det var tydligen det värsta jag kunde göra. vad tycker ni? läs det hon läste på byebyeme.blogg.se
Jag trodde hon skulle fatta hur mycket allt detta skadar mej, men tydligen fattade hon 'förmycket' och tog det bara värre än vad on redan gjorde och då ringde hon psyket för att få hjälp och dom sa att jag skulle komma in på engång.
När hon kom till mej i rotebro (för hon var i uppsala som hon varit hela denna vecka även fast hon säger att hon har dåligt med pengar och att bensinen är dyr:S) aja när hon kom till mej så sa hon packa nu åker vi. så sa jag bara "va?!" jag fattade ingenting. men hon sa att det jag skrivit gjorde henne orolig (äntligen) och att jag behövde hjälp :O
Fattar hon det nu!? jag menar jag har försökt få henne att fatta att jag behöver hjälp länge nu men nu efetr att hon läser det största misstaget i mitt liv DÅ fattar hon att jag behöver hjälp.
När jag sa förut att jag tyckte att jag behövde hamna på behandlingshem för att jag behövde hjälp så frågade hon flera gånger "varför"
Men nu när jag inte vill åka nån stans då säger hon att jag ska iväg till Psyket?! ett jävla mental sjukhus.
Det är inte jag som behöver hjälp utan det är hon, HON inte jag.
Det är tack vare henne som jag skärde mej, det är tack vare hennes lögner som pappa blir sur, det är tack vare henne jag tog dom där tabletterna som fick mej att spy för ett par dagar sen.
Det var inte på grund av mej, Nej utan på grund av HENNE, ingen annan.
MEn denna gång så sa jag till henne att jag inte tänkte åka nån stans för att samtal bara var som att hälla salt i såren och att ett stort samtal med sociala räcker, men hon tyckte inte dte och tjatade om att jag skulle dit och då sa jag "nej, dom kan inte tvinga mej" då ssa hon att dom kunde det, att dom kunde hämta mej med ambulans om det behövdes:O
Men i alla fall så gick hon ut till bilen i max 1 minut och sen hörde jag henne snacka i telefonen med en affär och frågade om skor, efetr det samtalet var jag med henne hela tiden och efter ett tag frågade jag, hur blev det med psyket, då sa hon att hon hade ringt dom igen och sagt att det inte behövdess att dom kom och att dom hade sagt att hon fick ringa om det hände nått, då har jag en fråga.
Hur fan skulle hon hinna det?! 1 minut hade hon på sej att samtalet skulle kopla up och att dom skulle ha sanackat utan att jag hört det oh det kan hon ALDRIG ha hunnit.
Så detta betyder att hon måste bara ha sagt så för att skrämma mej.
Och vilken mamma gör det, om hon är så orolig som hon säger?
Jag menar om hon är orolig kunde hon väl endå vara allvarlig och inte bara 'skrämma' mej
Aja hoppas ni alla fattar varför jag är konstig i skolan nu :/
Kram på er, tack mina underbara vänner som finns där för mej, framför allt Ingrid, Elise, Lina, Linn och Johanna
Älskar er tjejer <3<3
//Carro
Jag skickade ett dokument till henne om vad jag kände och vad jag tänkte, och det var tydligen det värsta jag kunde göra. vad tycker ni? läs det hon läste på byebyeme.blogg.se
Jag trodde hon skulle fatta hur mycket allt detta skadar mej, men tydligen fattade hon 'förmycket' och tog det bara värre än vad on redan gjorde och då ringde hon psyket för att få hjälp och dom sa att jag skulle komma in på engång.
När hon kom till mej i rotebro (för hon var i uppsala som hon varit hela denna vecka även fast hon säger att hon har dåligt med pengar och att bensinen är dyr:S) aja när hon kom till mej så sa hon packa nu åker vi. så sa jag bara "va?!" jag fattade ingenting. men hon sa att det jag skrivit gjorde henne orolig (äntligen) och att jag behövde hjälp :O
Fattar hon det nu!? jag menar jag har försökt få henne att fatta att jag behöver hjälp länge nu men nu efetr att hon läser det största misstaget i mitt liv DÅ fattar hon att jag behöver hjälp.
När jag sa förut att jag tyckte att jag behövde hamna på behandlingshem för att jag behövde hjälp så frågade hon flera gånger "varför"
Men nu när jag inte vill åka nån stans då säger hon att jag ska iväg till Psyket?! ett jävla mental sjukhus.
Det är inte jag som behöver hjälp utan det är hon, HON inte jag.
Det är tack vare henne som jag skärde mej, det är tack vare hennes lögner som pappa blir sur, det är tack vare henne jag tog dom där tabletterna som fick mej att spy för ett par dagar sen.
Det var inte på grund av mej, Nej utan på grund av HENNE, ingen annan.
MEn denna gång så sa jag till henne att jag inte tänkte åka nån stans för att samtal bara var som att hälla salt i såren och att ett stort samtal med sociala räcker, men hon tyckte inte dte och tjatade om att jag skulle dit och då sa jag "nej, dom kan inte tvinga mej" då ssa hon att dom kunde det, att dom kunde hämta mej med ambulans om det behövdes:O
Men i alla fall så gick hon ut till bilen i max 1 minut och sen hörde jag henne snacka i telefonen med en affär och frågade om skor, efetr det samtalet var jag med henne hela tiden och efter ett tag frågade jag, hur blev det med psyket, då sa hon att hon hade ringt dom igen och sagt att det inte behövdess att dom kom och att dom hade sagt att hon fick ringa om det hände nått, då har jag en fråga.
Hur fan skulle hon hinna det?! 1 minut hade hon på sej att samtalet skulle kopla up och att dom skulle ha sanackat utan att jag hört det oh det kan hon ALDRIG ha hunnit.
Så detta betyder att hon måste bara ha sagt så för att skrämma mej.
Och vilken mamma gör det, om hon är så orolig som hon säger?
Jag menar om hon är orolig kunde hon väl endå vara allvarlig och inte bara 'skrämma' mej
Aja hoppas ni alla fattar varför jag är konstig i skolan nu :/
Kram på er, tack mina underbara vänner som finns där för mej, framför allt Ingrid, Elise, Lina, Linn och Johanna
Älskar er tjejer <3<3
//Carro
Kommentarer
Trackback