Varför föddes jag?
Var det för att ställa till med problem?
Var det för att göra dom andra runt om kring mej att bli sura?
Var det för att jag skulle plågas med att förlora vänner?
Var det för att jag skulle plågas till döds?

Eller var det för att jag en dag ska dö?


Jag har ingen aning längre men jag har mått piss på sistonde, jag vet att jag sagt att jag är världens lyckligaste tjej och så men just nu så kan jag inte slute tänka på vad som kan hända i framtiden.

Det kommer fler samtal.
Fler stunder som häller salt i såren.
Ska till bup och göra ett test, skulle jag tro.
Tänk om jag får svar att jag är självmordsbenägen innerst inne, jag menar jag har mina stunder som alla tonåringar har, Och att jag har denna grund gör ju inte saken bättre, Allt verkar finnas kvar och det bara blir fel.

Just nu vet jag inte vad jag ska göra, Jag menar, jag har en familj, men jag kan inte berätta allt för dom.

Jag menar jag är lesbisk, pappa vet det inte han tror jag är bi, min syster och mamma vet det inte, sen vågar jag inte säga det till Eva och hennes familj.
Den enda som vet det helt är My och Kenny, men Kenny tror jag är tillsammans med My.
Men det är jag ju inte, jag menar det kanske ALDRIG blir hon och jag i framtiden då har jag förlorat en lycklig stund.

Det går bara fel jag menar jag är för neggativ det vet jag men nu vet jag inte hur jag ska komma ur det

Som jag sagt förut:
Åt helvete med allt!

//Carro