I söndags sa jag till My att jag visste att hon fortfarande var kär i "Han" och jag sa att det nog skulle vara bäst om det inte var hon och.

Jag var helt förstörd för det jag sa, för det jag bestämt mej om, men det kändes som om jag inte hade nå val.

I måndags blev dom tillsammans igen, fick reda på idag,
Klumpen i min hals som väntat på att komma ut i 9 år, blev nu större, men ännu har den inte kommit ut.

Jag väntar och väntar, men stunden verkar inte komma.
Jag kanske har bättre lycka på gymnasiet, om jag kommer in nån stans, då jag har stora konsentrations problem.

Äh skit samma, funderar typ på en massa utvägar nu, ingen är då så bra, men men skit samma.
Det har ingenting med att ta livet av sej.

Men en av dom är en som jag funderat på länge, är att spara pengar, packa väskan och bara dra iväg nån stans, säga till de nya människorna att mitt namn är typ alexandra eller nå, bara lämna alla problem och hemska minnen bakom än.

Jag vet inte hur det blir men det lär vi märka, är snart 16 och då jävlar ska jag bestämma mej......!