Skolan börjar om en vecka, och jag vet inte hur jag ska klara mej egenom ett helt år till, och sen hela gymnasiet också :O

Om fem månader fyller jag 16 och då ska jag börja jobba och så ska jag börja övnings köra, jag ska plugga till nationela proven, jag kommer inte har nå tid till att finna mej själv...:O

Jag kommer inte orka med all sträss i livet, och jag menar jag är bara 15 och känner mej strässad, så jag undrar hur strässad jag kommer känna mej när jag väl har börjat med en karriär, (om jag ens får en)
Jag vet inte vad jag ska ta mej till, jag vill bli kär och ha ett förhållande, men jag vet inte hur jag ska klara det om jag inte klarar av att ta hand om mej själv,
Jag vill kunna vara hemma och slappna av och bara ha en stund för mej själv, min musik, mina tankar, mina andetag.
Men hur ska jag kunna göra det om mitt rum är i vardagsrummet och om en annan spelar den sämsta musiken på högsta volym så att det enda jag hör är min puls som går snabbare och snabbare för att jag blir så arg och irriterad,
Jag mår dåligt hela tiden, jag har ont i magen och jag kan inte sova, om jag inte kan sova på nätterna hur ska jag då kunna plugga i skolan på dagarna?
Om jag inte kan koncentrera mej hemma hur ska jag då kunna klara målen i skolan?


Jag har så mycket att tänka på så inget funkar längre, Fan asså.

Jag vet inte vad allt kommer ifrån men det verkar som om jag inte har nå att se fram emot i livet.
Jag vill inte ha familj för då blir det ännu strässigare, jag vill inte jobba för då är de strässigt, jag vill inte gå på gymnasiet för det är strässigt.
Känns som om jag behöver gå på terrapi om sträss, så sömn tabletter och verkligen tala ut och för engångs skull sova.

Jag sover samman laggt ca 2 timmar om natten, men inte i rad, utan jag sover 15 minuter där och 10 där, (ja ni fattar)
Och det är så himla jobbigt, för jag har då typ 10 drömmar per natt!!

Varje gång jag vaknar så är jag nära gråten, om jag inte redan gråter.
Men ofta drömmer jag om att jag sitter och pratar om hur jag mår, med en psykolog.
Eller så är jag i ett rum med massa speglar, i speglarna är det främmande annsikten som frågar hur jag mår.
Jag har drömt en gång att jag satt och grät och pratade med pappa sen ser jag att han har inga öron.
Många gånger har jag drömt om självmord, och jag vaknar och gråter för att jag är för svag för att ta mitt liv.

Jag vill bara slippa drömmarna,
jag vill sova,
jag vill må bra,
jag vill kunna le, utan att känna mej som en lögnare,
jag vill kunna gå rakt se stolt ut utan att ha så himmla ont i magen,
Jag vill kunna prata öppet med folk om mina problem,
Jag vill kunna läsa mina dagböcker en dag och se att jag faktist var glad,
Jag vill kunna visa pappa mina låttexter och höra att jag är duktig, höra att han tycker dom är bra.
Jag vill höra de tre orden "Jag älskar dej" iaf en gång i veckan.

Är det så mycket att begära verkligen?

XoXo
//LK