Idag var det prov i naturkunskap.
Det handlade om Miljö så det mesta kunde man utan att ha pluggat, så det gick ganska bra.
Svarade på 12 av 16 och man behöver 8 för att bli godkänd så tror de kommer gå, eller så kommer jag få 7
That's just my luck!

Men men

Provet är inte anledningen till att jag var nära till tårar.

Jag mailade skolsyster för att boka tid att kolla blodtryck och jag fick en tid mellan två lektioner. Jag skrev i mailet att jag inte ville prata om nå personliga saker, men hade en känsla av att hon skulle göra det ändå.
Så, jag sa till mina vänner att jag skipper sista lektionen.

Och visst hade jag rätt.

Efter att ha kollat blodtrycket och pratat om vad som kan göras åt de låga siffrorna så kom frågan

"Hur är det annars?"

Vi började prata och jag försökte en engång att förklara att jag inte vill prata om det, för jag orkar inte bry mig längre. Men hon fortsatte babbla,

Mitt i allt börjar hon prata om min mamma och jag känner tårarna komma.

Hon är den ända i familjen som jag kan prata med och jag behöver verkligen henne just nu, men hon är i Cypern så jag kommer inte åt att prata med henne. Skit trist.

Mer babbel från Skolsyster om att jag borde gå till ungdomsmottagningen och prata med någon där och då sa jag att jag inte ville, för jag vill inte prata om de alls och då fattade hon.

Vi sa då hej då!

Snacka jobbiga en del kan vara.

Visst att fråga hur man mår och så, men då måste man kunna acceptera att man kanske inte vill prata om det.

Men stora tack till mina vänner som finns där när jag orkar prata om allt.
Det betyder så himmla mycket! <3