Hela jag känns att vara borta.
Den glada, spralliga tjejen som fick andra att skratta är död.

När de här hemma säger att det är mat för de som vill ha och jag då inte svarar för att jag inte vill äta med dem, då blir de sura på mig för att jag inte sa nått.

Vad som en händer hemma så blir det alltid mitt fel i slutändan,
Jag orkar inte med det längre,
Jag menar om någon har ätit upp godis, snott öl eller snus, och jag säger vem det är.
Då kommer ilskan ut på mig för att jag tjatar.

JAg orkar inte mera, allt det här är bara skit
Jag lever i en stora jävla lögn, i ett rum som inte ens är mitt.

Jag sitter och göra målningar som jag inte ens kan sätta upp någonstans, för "vi ska flytta snart" ...Haha undrar hur många gånger jag inte har hört det .
Nu känns det bara som att jag lägger min energi på helt fel saker, jag menar ritar saker och förbereder med att köpa ramar för att sätta om det på en vägg i mitt rum som jag aldrig kommer få, så varför ens försöka?
Varför ens lägga energi på att tro att det kommer hända.

Varför ens ha hoppet uppe för någonting som inte finns.



Screwed av: Luke Chueh