Mardrömm, men endå inte :s

I natt så drömde jag om sociala, soc samtalet och om Ellen och Paul (:O)
I slutet av allt drömde jag även om My och det var den värsta mardrömm jag nånsin haft i hela mitt liv.

Hela drömmen börjar i kuratorns rumm där soc pappa mamam och jag sitter och pratar.
Jag sitter och berättar att jag inte vill bo med mamma och att hon inte talar hela sanningen.
Då säger soc- tanterna att det inte är det viktigast, utan att mina skär sår är det viktigaste. jag säger att jag har slutat och visar mina armar, då säger dom att dom inte kan veta det säkert fören jag klär av mej helt och visar, bara för att jag skulle kunnar ha skutit mej på benen eller nån annan stans.
då reser jag mej upp skriker att jag inte tnker klä av mej för två främmande tanter och jag ger upp med att försöka få dom att först.

Så jag springer ut förbi Ellen som sitter i cafeeterian och ut på aksidan av skolan där jag sätter mej ner och börjar gråta.
Ellen kommer och frågar vad som har hänt men jag lägger mej bara mot hennes axel och gråter ännu mera.
Då kommer Paul och Ellen säger at hon tror att nått med samtalet gick fel, jag nickar och säger i tårarna att dom sa att jag skulle klä av mej fölr att se om jag hade skurit mej nån annan stans.
Ellen blir skit sur men frågar försiktigt om jag kan bevisa att jag iaf inte skurit mej nå mer på armarna, jag drar upp tröjan och dom kollar, Eller blir nöjd att jag inte gjort nå mer, men Paul tar min hand och rör över ärren sen kramar han mej och säger att om jag fick kännslan att vilja göra om det skulle jag ringa han så han skulle få mej på andra tankar, Ellen lutar sej in i kramen oxå och säger att jag kan ringa henne oxå.
Det sista som sägs i drömmen är att jag kollar upp på Paul o Ellen och säger.
"Varför kunde inte vi varit kompisar från början."

Den andra drömmen jag hade var mycket hämskare än den första.

Jag har nyss skickat ett brev till My för att jag int ehört från henne på länge som vi hade bestämt, så jag blev orolig.
En dag så ringer min mobil oc displejen visar att det ska vara My.
Jag svarar med "vart har du varit"
Då säger en röst försiktigt; "kände du my bra"
Och jag får panik det var Jonas som pratade hen från hennes hem, Och jag säger bara ja det var jag som kom dit med henne en gång, som hon åkte hem till sen.
Han berättar att hon hade pratat mycket om jag att hon älskade mej och att hon saknade mej hur bra kompis jag var.
Jag hamnar i tårar och säger att han måste komma till saken.
Han tvekar mej säger att hon hade tagit en överdos av sina sovtabbletter och att hon var död när dom kom in för att väcka henne.
Jag tappar telefonen och bara stor gråter det var det värsta jag hade hört.
Efter mycket tårar och snytningar så tar jag telefonen igen där Jonas säger att han ska komma föbi med en klänning som hon ville att jag skulle ha.
efter en halvtimme så fick jag den, det var My's favorit dock klänning
Jag fick höra att att begravningen skulle vara nästa dag så jag skulle sätta på mej klänningen för att se om jag kunde ha den, det kunde jag men et thalsband ramlade ut, Det var ett hjärta som man kunde öppna, det var en bild på henne och mej, från första dagen efter gamleby, det stog 4-ever in ristat över bilden och jag hamnar i tårar igen.
Nästa dag på begravningen så gick jag fram försiktigt till kistan och där låg hon så vacker som snövit i filmen.
När jag är där och gråter så helt plötsligt slår hon upp ögonen tar tag i min nacke kollar mej i ögonen och säger.
"Ta hand om dej själv, vi alla dör en dag och min riktiga död kommer snart."

Jag vaknar upp och säger Nej, jag skulle tro att Eva och Pappa hörde det men det ör skit samma, jag tänkte ett tag på vad det var jag hade drömt och tårarna kom, tänk om nått sånt här har hänt :'(
Tänk om - tänk - tänk om hon faktist :'(

//Carro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0